Fortsättning

Var på vårdcentralen idag. Å se där fick jag penicillin 😉. Så nu hoppas jag att det vänder fort. Kan ju meddela att det är fullkomligt värdelöst att ligga här hemma när Sverige badar i solsken.

Sjukling

2 1/2 vecka …ja det var så länge jag hann jobba innan bacillerna sänkte mig. Halsfluss lyder diagnosen. Just nu känns det som att mina halsmandlar är lika stora som två tennisbollar. Men jag får inget penicillin 😔. Enligt närakuten i jakan ger man inte penicillin mot halsfluss längre. ”Räkna med hög feber i 3-4 dagar och sjukskrivning från jobbet i 7 dagar. Då har din kropp återhämtat sig på egen hand”. Det är ju faktiskt bra att dom blivit mer restriktiva med att skriva ut penicillin. Men ändå! Jag vet hur fort man blir bra om man bara får medicin. Ska nog åka ner till dropp in mottagningen på vårdcentralen imorgon och se vad dom säger där. Annars får jag bunkra upp med febernedsättande, halstabletter och te. Och, ja, jag tycker synd om mig själv. Det gör jag alltid när jag är sjuk. Då får man faktiskt lov att vara lite ynklig!

Men det viktigaste är i alla fall att Vera inte blir smittat. Ska försöka att inte pussa på henne, vilket typ kan vara den svåraste uppgiften i världshistorien. Hur kan man låta bli att pussa på den här lilla människan liksom?! ❤️

Tisdagsmorgon

Man får ju inte bli lat för att man har börjat arbeta igen. Upp i ottan innan jobbet bara.

Fredag!!

Jisses va skönt det är med fredag när man har arbetat en vecka. Nu ska jag njuta av att vara ledig och framförallt spendera tid med Vera och Johan. Jag har ju typ spenderat lika mycket tid med Vera denna vecka som jag annars spenderar en hel dag med henne. Det är verkligen en omställning. Å jag saknar henne nått ohyggligt. Det går liksom inte att komma ifrån.

Back to work

Jo jag överlevde första jobb dagen. Kändes dock galet konstigt att bli väckt av ett alarm (inte av Veras morgon prat). Att gå upp medan mina två sussade vidare i sina sängar. Äta frukost själv. Klä på sig jobbkläder. Ja allt kändes väldigt snurrigt. Väl på jobbet flöt allt på. Många nya barn och personal att lära känna. Men när jag kom hem, när den där underbara lilla människan kom krypandes mot mig. Ja då var det svårt att hålla känslorna i styr. Det var först då jag kände hur mycket jag saknat henne. Lilla älskade unge!!