Jo jag överlevde första jobb dagen. Kändes dock galet konstigt att bli väckt av ett alarm (inte av Veras morgon prat). Att gå upp medan mina två sussade vidare i sina sängar. Äta frukost själv. Klä på sig jobbkläder. Ja allt kändes väldigt snurrigt. Väl på jobbet flöt allt på. Många nya barn och personal att lära känna. Men när jag kom hem, när den där underbara lilla människan kom krypandes mot mig. Ja då var det svårt att hålla känslorna i styr. Det var först då jag kände hur mycket jag saknat henne. Lilla älskade unge!!
kickilotta.wordpress.com 